Att räkna baklänges och jobba framåt – vi pratar konsultroll och kommunikation med Andreas Dahlberg
Andreas Dahlberg har tagit steget till både Engaleda och konsultrollen efter nära 30 år hos större industriföretag, varav senaste åtta åren i chefsroller. Nu väntar en vardag med – relativt sett – kortare uppdrag som konsult hos olika uppdragsgivare. Vi pratar med Andreas om den nya rollen.
Hej Andreas, och välkommen! Hur ny in på Engaleda är du egentligen?
Det här är andra veckan för mig, så väldigt ny fortfarande. Men det känns betydligt längre, då jag haft kontakt med Engaleda i ungefär ett år nu. Jag blev först tipsad av en tidigare kollega som börjat hos Engaleda, som också satte upp en introduktion till företaget. Sedan dess har vi träffats några gånger, käkat och pratat tillsammans, och till slut kände jag att det var rätt läge att köra.
Kul! Hur känns hoppet till konsultrollen?
Jag tycker faktiskt att det känns som ett stort hopp, på ett sätt lite som att slänga sig ut i tomma luften efter så länge internt på stora företag. Plötsligt kan jag hamna lite vart som helst i ett nästa uppdrag. Men det är kanske det som också känns roligast, och med min erfarenhet från de flesta avdelningar som finns inom industrin så kommer jag nog både att trivas och kunna bidra dit jag kommer.
Härligt! Hur känns det att gå från decennielånga uppdrag till uppdrag som sträcker sig ett eller några år?
Jag både hoppas och tror på variationen. Säg att jag kommer in som avdelningschef på ett företag i ett ettårigt uppdrag– även om jag haft samma roll i åtta år tidigare, så blir det en helt annan sak med ett kortare upplägg. Då kan jag direkt analysera situationen och baklängesräkna, “om vi vill vara här och här om ett halvår, då behöver detta och detta ske ungefär då.” Jag tror det blir ett helt annat fokus och kommer att kännas väldigt konkret. Därefter vidare till nästa utmaning. Det känns väldigt kul!
Du har haft lite olika chefsroller på olika slags avdelningar, vad tar du med dig in i dina kommande uppdrag?
För det första, kommunikation, och det är skitsvårt. Det är så lätt att något litet missas att nämnas. Någon vill ha mer information, någon mindre, någon tycker att jag tjatar och någon annan att jag inte är tillräckligt involverad. Så att lyckas skapa rätt nivå av information till rätt människor, och förmedla den på bra sätt, är kanske det viktigaste men också det roligaste. Det handlar i grunden om att vara involverad och träffa och lyssna på personalen.
Här har jag haft otrolig nytta av att jag utbildade mig till lärare innan jag gick över till industrin. Jag läste historia och religion, och det i sig är kanske inte livsviktigt att hålla koll på som till exempel underhållschef. Men i grunden handlar det om att nå ut med information och kunskap till en grupp, och att kunna anpassa budskapet till olika mottagare med olika kunskapsnivåer och personligheter. Att hålla en arbetsplatsträff och en lektion är helt enkelt väldigt likt.
